onsdag 23 januari 2013

Ju töntigare frisyr desto bättre kristen?


Det är hårda tider för journalister i Turkiet. Men det finns, som tur är, besvärliga röster kvar. På SvD:s Kulturblogg kan vi läsa om Burak Bekdil som i Hürriyet Daily News häcklat premiärminister Erdogan och muslimchauvinistiska drag i turkisk in- och utrikespolitik.

I en ironisk artikel skriver Bekdil att ”Turkiska vetenskapsmän har tagit fram världens första muslimometer, ett redskap som sägs kunna mäta en persons muslimskhet, vilket anses vara användbart när man ska anställa offentliganställda.

Bekdils muslimometer ska naturligtvis uppfattas som ett skämt. Men som så ofta överträffar verkligheten dikten, och som vi skrivit om tidigare här på bloggen samtalar Migrationsverket med Sveriges Kristna Råd för att lära sig bedöma hur genuin kristna asylsökandes tro är.

Men hur ska man bedöma graden av religiositet?  Ska man gå efter hur stark någons tro är? Hur mäter man det? Och tro på vad? Eller ska man snarare kontrollera hur ofta någon utför centrala ritualer? Räcker det att vara döpt, eller måste man gå i kyrkan varje söndag? Är det kvantitet eller kvalitet som räknas? Kan man bedöma muslimers muslimskhet, som vissa verkar mena, genom längden på skägget eller färgen på sjalen? Ju töntigare frisyr desto bättre kristen?


Att någon ofta går i kyrkan behöver ju inte vara ett bevis på dennes fromhet. Kanske är hen där för att få lite sällskap. Att framstå som muslimsk verkar ge politiska fördelar i Erdogans närhet och kan därför vara ett utslag av opportunism snarare än av gudfruktighet. Någon kanske går på Bikramyoga tre gånger i veckan för att ragga, medan någon annan yogar hemma i det tysta och inte alls verkar helig för omgivningen.

Migrationsverket och Sveriges Kristna Råd ska träffas en gång i halvåret för ”kontinuerlig dialog och utbyte”. Kanske kan de ta fram en prototyp till en kristometer som Erdogan kan vidareutveckla.

Simon Sorgenfrei
Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet 

8 kommentarer:

  1. Du kanske ska kolla upp bakgrunden till migrationsverkets dialog in du raljerar. Migrationsverket undersöker redan idag om en asylsökande som konverterat från islam till kristendom under vistelsen i Sverige är äkta. Det är bara att de gör det dåligt. Så det är väl bättre att göra det bättre än sämre genom att utbilda sig i frågan?

    SvaraRadera
  2. Hej Tjomme

    Vad jag vill peka på är just svårigheterna - eller kanske det omöjliga - i sådana undersökningar. Hur tror du att de skulle kunna gör detta bättre?

    Mvh
    Simon Sorgenfrei

    SvaraRadera
  3. Naturligtvis är det svårt, men om det måste göras, så är det väl rimligt att göra det i dialog med kristna, om vad kristna betraktar som en äkta konvertering och huruvida de kan fortsätta vara smyggmuslimer ändå. Åminstone för frikyrkokistna är en äkta konvertering viktig och inget man tar lätt på, och om det är äkta så påverkar det hela liivet och inte bara i att man deltar i några ritualer. Det är i alla fall bättre än genom några egenpåhittade kriterier som migrationsverket tidigare har använt sig av.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej igen

      Det finns många problem med detta, som jag ser det. Varför ska just "frikyrkokristnas" definition av religion vara gällande för alla? Och vilka "frikyrkokristna" ska få definiera detta? Hur ska de avgöra om konversionen påverkar den asylsökandes hela liv på ett sätt som överensstämmer med mallen? etc etc

      Dessutom, om nu någon flytt ett land där kristna är förföljda, eller konvertion till kristendom är förbjudet, hur ska då denna individ tas emot om Migrationsverket kommer fram till att henoms kristendom inte är genuin? (Samma sak gäller exempelvis homosexualitet). Hur kommer du denna person behandlas när hen skickas tillbaka? Kanske skapar då MV de asylskäl som krävs?

      Men, den intressanta religionsvetenskapliga frågan här är, åter igen, hur ska vi kunna bedöma och mäta religiositet? Vilka/vems kriterier ska gälla?

      Mvh
      Simon

      Radera
    2. Att jag säger "frikykokristna" beror enbart på att det är där jag besitter någon kompetens. Huruvida andra kristna inte är det vet jag inte, men Katolska kyrkan har väl en noggrann procedur för att uppta någon som konvertit.

      Och nu hänger jag inte med. Menar du att migrationsverkat ska tro på alla som säger sig konverterat eller inte alls?

      Men ja, det är en intressant frågeställning, hur en konvertering ska bedömas.

      Radera
    3. Hej igen

      Kanske är det inte alls kristna som är bäst lämpade att definiera vad som är genuin kristendom?

      Hur migrationsverket ska agera är en fråga jag i rollen som religionsvetare inte kan ha åsikter i. Vad jag däremot försökt påpeka är det problematiska eller kanske omöjliga i att mäta religiositet och, i min förra kommentar, den prekära situation som kan uppstå om någon angett konversion (eller homosexualitet) som asylskäl men inte blir trodd av MV och därför sänds tillbaka till ett land där konversion (eller homosexualitet) är starkt stigmatiserande eller straffbart. Det blir en paradoxal situation.

      Simon

      Radera
  4. Ni två diskuterar två olika frågor. R kan inte definieras, inte mätas! Smygmuslim kan man bara vara, om man tar lätt på fanatikernas hjärtefrågor och skillnader i tron, och ser lärorna som likvärdiga: samma Gud. Då är även man inne i västerländsk tolerant tro och modernt, lite sekulärt tänkande, även som muslim.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Christer

      Tack för din kommentar. Om jag förstår dig rätt så menar du att detta problem förvinner om vi menar att judar, kristna och muslimer tror på samma gud? Det är ju ett teologisk ställningstagande som Migrationsverket svårligen skulle kunna ta in i sin arbetsbeskrivning. Detta påstående är också, menar jag, inte så självklart som det ibland framställs i religionsdialogsammanhang. Jag har tidigare skrivit om det här: http://religionsvetenskapligakommentarer.blogspot.se/2012/08/samma-gud.html?utm_source=feedburner&utm_medium=email&utm_campaign=Feed:+Religionsveten

      Att tolerans och modernitet skulle vara specifikt västerländskt kan också behöva nyanseras.

      Mvh
      Simon

      Radera